Röster från Gärdet

Vi kickstartade Let´s Make Love Great Again med en helg på Gärdet 11-12 augusti 2018.
 Konst, kultur, poesi, möten, musik – och flera samtal om attityder, människor, nätet, näthat och hur vi vänder allt till något positivt.
 Samtalen genomfördes av vår samarbetspartner, Prins Carl Philips och Prinsessan Sofias stiftelse.

Här har vi samlat några av de kloka rösterna och lite av det kloka de sade under två dagar av kärlek och vänskap på Gärdet.

Prinsessan Sofia – en av grundarna till Prins Carl Philips och Prinsessan Sofias stiftelse

Vi vill vara en röst för barn och unga. Det är grunden för mycket när det gäller de två ben min och min makes stiftelse står på, ungas liv på nätet och dyslexi.
 Ett personligt engagemang, att vara en samlande kraft, kunskapsspridning och nytänkande är viktiga delar och vi är stolta samarbetspartners till den här kampanjen, Let´s Make Love Great Again, eftersom vi tror på kärlek och empati.
 Jag har personligen upplevt en av nätets avigsidor. Nu vill vi uppmana och inspirera vuxenvärlden att förstå dagens verklighet och framförallt att vara goda förebilder själva.
 Vi kämpar för ett schysstare internet där vi kan vidga horisonten och sprida mer kärlek än hat!

Hampus Nessvold – skådespelare, programledare och artist


Alla visar upp sitt perfekta liv på nätet och det kan vara knäckande. Det jag tycker är sämst med nätet är att jag kan ha en bra dag och sedan braka rakt ned i källaren känslomässigt så fort jag går in på mina medier.
 Det bästa med internet är tillgängligheten, att direkt få kontakt och information. Bra feedback och jag får mycket kärlek när jag visar upp min utspillda pasta som kontrast till alla fina middagar i solnedgången som det är fullt av…

Eva Röse – skådespelare och frontfigur för uppropet Tystnad tagning

Det som man tar del av, det hat man möter – man ska inte tro att man kan lägga det åt sidan. Vi bär med oss det, en kommentar kan man tänka på i flera veckor. Vi måste jobba mycket mer i skolorna där vi har daglig kontakt med de som växer upp. I skolans arbetsredskap ska det finnas nätvardag. 
Jag skulle vilja ha ämnet civilkurage i skolorna, skulle vilja komma ut i skolorna och öva, öga mot öga. Det är så otroligt viktigt hur vi uppträder i verkliga livet och att vi översätter ett schysst beteende till nätet. Ibland är vi analfabeter när det gäller att möta varandra.

Maria Dufva – kriminolog, författare och nätexpert

Vi måste ha klart tydligt för oss att vi är vuxna och använder nätet på vårt sätt och barn gör det på sitt sätt. Tyvärr är det så att många vuxna beter sig sämre på nätet än vad barnen gör. Majoriteten av hatet och hoten kommer från andra än barn. Vi ska inte belasta barnen med det vuxna står för.
 Men vägen att vandra är att säga ifrån. Vi vuxna måste ta ansvar. Vi måste prata om nätet när barnen har kompisar med sig hemma på middag, ta upp ämnet när vi kan. 
Hat på nätet kan göra ont även när man inte drabbas personligen. Jag möter så ofta barn som följer stora idoler och influencers och då ser andras hat mot dessa – och när de ser sådana de ömmar för mötas av hatet så gör det ont.

Mårten Granlund – verksamhetsansvarig Under kevlaret som utmanar machonormer

Vi ska lära varandra empati på nätet. Vi är ovana att ha två liv – det verkliga och det vi lever på våra medier. På nätet vill vi plocka poäng, bli sedda och hörda. Men det som är skönt idag är att höra engagemanget bland de unga för att göra något positivt, något bättre. Det är annorlunda nu och det är bra.


Michaela Forni – entreprenör, influencer och författare


Det sorgliga är att det är normalitet att man möts av 90 procent hat och att man måste bli en annan person, stänga av sig själv när man går in på nätet för att våga vara där. Det är mycket sorgligt. 
Det är viktigt att visa att man inte håller med, att det inte är okej att utsätta någon för hat eller att skriva ”det här stämmer inte” när man läser något som är fel.
Visa intresse. Våga Inte döma. Det är, inte minst, viktigt att inte döma och det har vuxna lätt för att göra.

Karin Nygårds – lärare, nätexpert och programledare


För mig är nätet där jag har mina vänner och umgås, en naturlig samvaro att vara i. Det är det bästa. Det värsta är alla brott som faktiskt sker på nätet.
Från och med det här läsåret ska skolorna ägna mer tid åt det här och varje lärare kan göra något åt det här i skolan. Det är fastställt att alla som jobbar i skolan har en skyldighet att se till att varje elev utvecklar kunskapen, förmågan som behövs och att man lär alla hur man interagerar på nätet. 
Det här finns redan i lagen i Sverige och det är bra att veta så att man kan trycka på skolor och huvudmän. Det finns också väldigt bra material på nätet att jobba med.

Najma Mohamed – verksamhetschef Sveriges elevråd

Det är okej att polisanmäla och man ska göra det. Hatbrott finns och ska anmälas och vi behöver mer statistik för att visa hur verkligt och stort det är. 
Jag jobbar aktivt för att bli ska bli medvetna om hur vi beter oss vettigt på nätet. 
På nätet betyder det jättemycket när någon ställer upp – vare sig man är barn eller vuxen. Man blir uppmärksammad och någon håller en om ryggen. Det är tungt.
Men jag upplever att det inte sägs ifrån som det borde på nätet. Det är givet att man är rädd för att bli utsatt men vi är i ett land där det krävs och behövs civilkurage.
Vi behöver ta oss tillbaka till det verkliga för att lära oss att hantera. Vi ska ställa upp för varandra och vara positiva. Du får gärna vara den okända personen på bussen som sade till mig att jag var snygg…

Caroline Engvall – författare och journalist

Det här ska inte vara ett projekt utan ett ständigt pågående arbete som vi måste ta. Vi måste prata men vi måste också orka lyssna. Vi måste se den mörka sidan av nätet och skaffa oss den kunskap vi inte har – sitta bredvid våra barn, kolla när de spelar, se vilka konton de följer, vilka Youtube-kanaler som är deras.
Samtidigt är det många som använder nätet för att söka hjälp, som lägger ut att de mår illa och som får hjälp, som får stöd. Det är en positiv sida av internet och sociala medier som jag ser det.
Sedan ska man tänka på att det tar tid att ändra lagar men det kan gå snabbt att ändra attityder. Ta med de här diskussionerna och ambitionerna härifrån till era sociala medier och sprid budskapet om hur vi bör vara mot varandra och vad vi bör göra.


Per-Åke Wecksell – kommissarie, verksamhetsspecialist, internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn

Nätet är ingen egen värld, ingen del av världen där lagarna inte gäller. Det görs för få anmälningar av det som sker på nätet. Man ska inte kunna kränka människor på nätet och bara komma undan med det.
 Redan en anmälan gör att problemen uppmärksammas och vi får statistik. Vi får möjlighet att dra fallet till domstol. Och ska den här utvecklingen med näthatet brytas så krävs det nog att vi utreder och får domar.
 Samtidigt måste man fundera över vad de som växer upp med det här tar med sig ut i livet. Det är en viktig och kanske obehaglig fråga.
 Jag lever i en mörk värld utifrån mitt jobb och vi har runtom i landet hundratals unga tjejer och killar som blivit allvarligt utsatta. Psykisk ohälsa och nätet i det här sammanhanget hör definitivt samman.
Vi vuxna måste agera. Vi har lätt för att tala med barnen om vad som händer i den fysiska världen, provet i skolan, senaste träningen och så men vi måste också lära oss att tala om vad som händer på nätet.

Essi Alho, projektledare på Prins Carl Philips och Prinsessan Sofias stiftelse

Att vara en empatisk och snäll människa är något vi mår bra av. Många som ställer upp ger en positiv effekt och det handlar ofta om att personer som blir drabbade sedan beskriver att det som gjorde att de vände var en person som bemötte dem med medmänsklighet och empati. Någon gav dem hopp i en utsatt situation.
 Vi ska komma ihåg att det finns lika mycket nätkärlek som näthat och många som är empatiska och sprider kärlek. 
Civilkurage finns och den finns även på nätet men vi behöver i större utsträckning tala om hur vi gör den till en naturlig del av vår tillvaro där.

Nina Dilek Adolfsson från Ungdomsrådet

När jag är snäll mot andra känner jag mig lyckligt lottad och värdefull. Jag är snäll när andra är snälla mot mig och vice versa – lycklig när andra är glada. Så fungerar det.
 När man jobbar eller går i skolan känner man värdet av att det finns människor som stöttar och visar uppskattning. Det måste vi ta till nätet också.
 Ungdomar av idag känner mer till sina skyldigheter än sina rättigheter. Det måste vi också ändra på. Man måste veta sina demokratiska rättigheter och veta vilka rättigheter man har om något händer.


Lena Jönsson, rektor på Sätraskolan

Vi är väldigt individanpassade på Sätraskolan och jag tänker att det är i det dagliga mötet med eleverna som vi ser tidiga varningssignaler.
 Vi i skolan arbetar i relationsbranschen och vi jobbar med relationsanalyster i våra elevrelationer. Det har varit väldigt bra. 
Visst påverkar sociala medier vår psykiska hälsa och ohälsa. Det som sker på de sociala medierna påverkar allt. Det påverkar hela skolan och hela situationen, koncentrationen på lektionerna, känslan redan på morgonen, att elever inte kommer. 
Vi skulle vilja ha mer ”kringpersonal”, ”social capital leaders” så att säga som man sedan bygger på med kuratorer och annat. Vi måste skapa sunda relationer och då behövs det här.


Anna Ekvall, jurist specialiserad på barn och ungdomar


Jag slås av att av alla flickor jag träffar i alla mål, flickor som blivit utsatta, så finns det inte en enda som inte säger att de söker bekräftelse på nätet. Bekräftelse är ledordet. Att få likes blir ett behov. De jag träffar som advokat behöver ofta psykologhjälp utifrån sina upplevelser.
 Jag tänker på vad man kan göra som förälder. Man kan inte följa med barnen in på deras rum när de är på nätet men man måste få dem att inse att de är bra, att man tycker att de är fina.

Maya Arvo, Sveriges elevråd

Psykisk ohälsa tar sig så många olika uttryck och vi förstår inte riktigt hur viktigt problem den psykiska ohälsan är. Många har börjat prata om det här och det får ett genomslag när folk visar hur de mår – men det ligger fortfarande stora problem i okunskapen om psykisk ohälsa hos barn och vuxna vet inte hur de ska hantera det. 
Det är så himla bekräftande att få likes och kommentarer, det vet jag som ung, vi vill inte hamna utanför, vi vill passa in. Dessutom kan man visa upp den jag vill vara. Får man många likes så kan man dölja det som inte skulle ge lika många likes. 
Får man inte likes då börjar man granska sig själv och fundera. Det leder till en icke-tillfredsställelse hos sig själv. 
Det finns en tydlig må-bra-norm i samhället vare sig vi vill eller ej och det har absolut stor påverkan på vad vi väljer att lägga ut på våra sociala medier. Jag vet själv, när jag mådde som sämst så låg ändå grejer ute som inte alls stämde med hur jag egentligen mådde.


Ulrica Stigberg, präst

Barn och unga mår ofta som vi föräldrar och vuxna mår. När så många vuxna känner att de inte räcker till och att livet handlar så mycket om att leverera så för vi det vidare till våra barn.
 Vi måste istället förmedla att vi är någon oberoende av om vi får 70 likes eller ej, att vi är någon utan att någon behöver säga det till oss hela tiden. Ska vi förändra världen så måste vi börja hos oss själva. Vi finns även om vi inte syns – vad det än står på reklamtavlorna.
 Det finns hos föräldrar en rädsla för psykisk ohälsa hos barnen och det måste vi göra något åt. I andra sammanhang drar sig många för att prata med andra om deras problem för att de är rädda att få bära hela hans eller hennes liv och därför vågar man inte.
Att ställa frågan är viktigt, att bidra med det man kan bidra med och det kan vara hela skillnaden för en annan människa.

Jakob Amnér, Sveriges elevråd

Psykisk ohälsa är så otroligt begränsande. Det innebär i praktiken att man kan ligga sömnlös, inte tar sig ut, tvingas springa från lektioner i panik och så vidare. Allt kring psykisk ohälsa gör den så otroligt viktig.
Man ska inte förminska upplevelser vilka de än är. Det är så många unga som inte vet varför de mår dåligt och i förhållande till vad. Skolan har en otroligt viktig roll i att låta oss växa med förtroende och bekräftelse.

Jenny Klefbom, psykolog

Det är svårt att mäta psykisk ohälsa. Definitionen av psykisk ohälsa är att den ska påverka livet väldigt negativt så att man inte kan leva som man vill och brukar. Det är så att säga en funktionsnedsättning.
Men många säger ”det finns andra som har det mycket värre än jag” och de har det i allmänhet för jäkligt. Och man ska inte behöva säga ”du är fin, du duger för då har det redan gått för långt. Det ska finnas där självklart.
 Vad är det som är så lockande med internet? Ja, ska man hitta en enda sak så är det bekräftelse. Internet blir en snabb och kortvarig tillfredsställelse av ett behov.
Drivkraften bakom likes är skräcken att inte få uppskattning, rädslan att hamna utanför. Det har blivit så viktigt att vara en del av det sociala livet. Det är lite tråkigt men vi gör allt det här för att vi är rädda.
 Sociala medier är uppbyggda på en stor lögn. Alla gör allt för att få uppmärksamhet och alla förnekar att de vill ha uppmärksamhet 
när det gäller människor som mår psykiskt dåligt så är det inte farligt att prata med dem. Det är helt vanliga människor och det viktiga är att göra något.
 De flesta människor uppfyller en psykiatrisk diagnos någon gång i livet.